Det man ser utvändigt som örat är bara en liten del av hela örat. Öranmusslan och den yttre delan av hörselgången, det vi ser på huvudet, består till största delen av bråsk. Lite längre in i örat övergår bråsket till mer hårt ben. Denna uppbyggnad av örat gör det enklare att vid undersökning av örat dra i örat för att räta ut hörselgången för att se bättre. Den yttre hörselgången fortsätter in mot tinningbenet och avslutas med trumhinnan (membrana tympani). Den tunna huden i hörselgången är täckt av små, små hårstrån som tillsammans med det vax som bildas från körtlarna i hörselgångens väggar hindrar damm och andra partiklar att komma in i örat.
Trumhinnan är uppbygd av två epitellager och bildar en tunn hinna. Ljudvågorna som kommer in i örat sätter trumhinnan i svängning.
Efter trumhinnan finns mellanörat, som består av ett hålrum och en kedja av små ben. Hammaren fäster närmast trumhinnan, och tar emot de svängningar som bildas i trumhinnan av ljudvågorna. Svängningarna leds sedan vidare via Städet och sist Stigbygeln. Stigbygeln fäster mot innerörats vägg via en platta som kallas ovala fönstret därifrån svängningarna då överförs till innerörat. I innerörat finns sinnesceller som tar upp ljudvågorna i den del som kallas för öronsnäckan och ger upphov till nervimpulser i nervus cochlearis, en av komponenterna i kranialnerv VIII. Kranialnerven består av, utöver den sensoriska nerven förhörselorganet även av sensoriska nerver för balansorganet. De två nerverna löper tillsammans genom inre hörselgången, genom skallbenet in till hjärnstammen i vinkel mellan pons och cerebellum. Signalerna från hörselnerverna fortleds till kärnor i thalamus och slutligen till cortex. Axonerna från thalamus passerar till hörselbarken i tinningloben.